Mitt liv som buhundvalp

Buhundvalp fyra månader gammal
Akela, fyra månader gammal. Nyårsafton 2017

Denna blogg innehåller annonser

Mitt liv som buhundvalp

Jag heter Akela och är en norsk buhund.

Jag är omslagspojke på årets (2018) första Buhundblad. En ära tycker husse och matte. Själv förstår jag inte riktigt och den där julrosetten tycker jag är löjlig, men matte ville att jag skulle ha den eftersom det var jul-och nyårshelg och jag fyllde fyra månader. Nåja, jag slapp den efter fotograferingen. Skönt. Tycker faktiskt att jag är söt nog utan rosett.

Annons

Jag har hört husse och matte berätta att de har haft två schäfrar före mig, Devil och Smoggy. Nu ville de ha en mindre hund men med schäferegenskaper. Men hur skall jag kunna ha det? Jag är en norsk buhund. Fattar inte alls hur de tänkte där??? Förmodligen inte alls.

Som du säkert förstår så har jag redan tagit dessa tankar ur deras huvuden. Nu vet de att jag har buhundegenskaper. Lika bra att göra klart det från början. Buhundrace över köksgolvet och vilda lekar är min melodi.

De tänkte också ge bort Smoggys gamla leksaker. Sa att de var för stora för mig. När jag fattade vad det handlade om fick jag ett tufft jobb att bevisa motsatsen. Jag älskar hans leksaker, även om just repbollen var lite tung i början. Men jag bet ihop, lyfte och bar och så fick jag behålla allihopa.

Varför husse och matte valde en norsk buhund

Men oj, nu springer jag för fort fram. Jag lovade berätta lite mera om hur det kom sig att de valde just en buhund. Nåja, de hittade rasen och åkte till Västervik 2016 för att kolla in oss lite närmare och såg då vår potential. Vad menas med det? Jag förstår inte så svåra ord ännu. Jag är bara en liten valp.

Annons

Matte ville ha en gul buhundvalp och husse en svart, men när matte fick syn på mig bland mina syskon då såg hon nästan direkt att jag var Akela. Sötast i kullen brukar hon säga.

Mitt namn har matte hittat i ett korsord, Kiplings ledarvarg. Djungelboken du vet. Husse tyckte direkt att Akela lät vackert. Konstigt att först bestämma ett namn och sedan skaffa mig långt, långt senare. Hm, men det är så matte har berättat för mig. 

Annons

Husse har verkligen gått in för det där med Djungelboken, fast han verkar ha missförstått någonting. Han tror att jag är Mowgli och att han själv är Baloo. Tränar mig varje dag i att göra riktiga björnvrål.

I början var det ganska läskigt men nu är jag äldre och backar inte längre och härom dagen sa matte att hon inte hörde skillnad på husses rytande och mitt. Det tar jag som en komplimang.

Matte och jag har också en rolig lek tillsammans. Hon klickar när jag gör saker hon tycker är bra och så får jag små, goda bitar av lammhjärta. Husse har också en likadan klicker och en hög med lammhjärta när vi är ute och går. I början förstod jag inte alls vad det skulle vara bra för. 

Men nu vet jag. Det är deras sätt att lära mig hur man uppför sig i människornas värld. Själv tycker jag bara det är en rolig lek. Fast jag blir ganska stolt när de sedan talar om hur duktig jag är. ”Över förväntan”, säger de ofta.

Det kan vara olika tillfällen, som när vi går på stan, när vi åker Eckerölinjens båt till Åland och när vi går in till Djurfavoriten. Den butiken gillar jag. Det doftar gott där och de är så snälla. Sist vi var där var husse upptagen med att välja mat till mig och tappade kopplet. Då passade jag på att säga ”hej” till personalen vid kassan. Jättegoa människor alla tre. 

Annons

En dag kom några av husses och mattes bekanta på besök och då lekte jag med kvinnan, hoppade och nafsade i hennes händer. Hon viftade så härligt med dem mot mig. Jag trodde hon lekte. Då sa mannen: ”Det är bara att trycka ner honom.” Oj, vad arg matte blev och förklarade att man trycker inte ner en buhundvalp för de ger sig aldrig.

Husse och matte har fattat precis! Hon sa också att hon inte förstår vitsen med att slösa tid på att lära en hund vad den inte får göra, när man kan använda samma tid till att lära den vad den får göra. Jag älskar min matte! 

Buhundvalp har strött ut pappersbitar på mattan
Husse och matte säger att jag kunde ta jobb som dokumentförstörare på ett kontor… Hmmmm

Vill du veta vad jag gör för rackartyg? Jag älskar att sno papper från papperskorgarna och sedan springer jag som en tjuv. Tomma toapappersrullar hittar jag ofta i badrummet. En dag tog matte en bild, men då la jag mig på mattan för att inte synas.

Fattar inte varför husse och matte alltid har en massa små pappersbitar liggande överallt. De borde lära sig av mig. Jag ”gräver” ner mina avgnagda revbensspjäll under madrassen i bädden. Snyggt och prydligt.

Annons

Matte vill att jag berättar om den gången när jag ramlade ner från soffan. Usch, det var så pinsamt och jag blev så arg. Men OK då, så här gick det till.

Buhundvalpen ramlar i golvet

Jag ligger och sover fint på rygg, sträcker på mig, lång pojke, så där som vi buhundar gillar att göra. Därefter  vänder jag mig över på sida och det är då jag bara försvinner ner från soffan och dunsar i golvet. Husse och matte börjar skratta och kan nästan inte sluta. ”Det såg så dråpligt ut”, sa matte. Jag blängde på dem och låg kvar på golvet bra länge. Klantigt av mig att ramla så där, men jag sov faktiskt. 

Annons

En kväll skall vi sitta i soffan och se på TV. Husse har tagit bort det där dumma kompostgallret så jag smiter in i förväg. Matte kommer. Jag ligger inte på soffan. Inte på golvet. Ingenstans. ”Men var är han? Jag såg honom ju gå in”, säger hon till husse.

Efter en stund upptäcker hon mig där jag sitter, gömd bakom en stol, vid julgranen och tuggar på ett granskott. Jag puttar lite, med nosen, på en julgranskula som sakta börjar gunga. Hm, vad intressant. Sedan smakar jag på ett annat granskott.

Annons

Hon säger att jag är så söt där jag sitter och säger till husse att jag är precis som tjuren Ferdinand. Han som sitter under korkeken och luktar på blommorna och som jag såg på TV på julafton. 

Husse och matte tycker att jag är glad, rolig, sprallig och underhållande. Jag tycker det är buskul att tävla med husse och matte om vem som är envisast. Tyvärr verkar jag ha mött mina övermän, men jag kämpar på.

Hur man hanterar en buhundvalp

De förstår dock att en buhundvalp skall hanteras med vänlighet, stort tålamod och konsekvens. Det gör att jag är jättenöjd med att få bo hos dem och vi pussas och kramas jättemycket. 

Text: Akela ”Gullevän” Lilleman. ©

 P.S. Min matte Britt Nyman har hjälpt mig att skriva

Annons

Om du gillar det här inlägget, dela det med dina vänner:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *